Dagens tankar

Idag har man tänkte mycket på skogenspromenad om min brinnande fråga. Vädret var strålande och man fick enormt mycket kraft från dagens promenad. Oftast tänker jag bäst i naturen. Jag kom lite närmare mina frågeställningar. Men det finns så mycket jag inte vet än. Är det bättre och skaffa banr med någon som har barn redan (fördelar,nackdelar) eller ska man som första gången man blir föräldra skaffa barn med någon som inte har barn som längtar egentligen efter precis samma sak? Kan säga jag är kluven på denna frågeställning. Jag sa aldrig träffa en kille som har barn redan tills jag träffade min bäste kompis som har 2 underbara tjejer. Det var konstigt i första skedde att acceptera deras roll och min roll i det hela men med tid gick det succesivt över till naturligt och de har berikat mitt liv på ett sätt jag aldrig visste som fanns. Jag fick lära mig äkta kärlek genom någon annans barn. Sedan dess har man funderat på samma frågan egentligen när man blir kär i en kille med eller utan barn. Fördelar är många och det vore dumt att inte ge en ensamstående pappa en chans till ny kärlek och nya barn. Kanske inte så bra att skaffa barn med någon som inte har gått genom hela historien med barn och blojer, som kanske förstår vilket ansvar det innebär att sköta någon annan än sig själv, eller blir man inlåst med att träffa en kille som har barn redan och iså fall kan det fungera med nuvarande situation? Kommer jag att känna mig på 2:e, 3:e 4:e, plats eller kan jag dela plats i det mans hjärta med hans barn? Hursomhelst är jag öppen till en man med eller utan barn så länge det fungerar och barnen kan acceptera mig eller jag kan acceptera hans barn. Klart han måste vara villig att skaffa fler barn annars är det ingen idé att satsa på honom.

Stämning under min tonårsålder

Stämning som var i min familj och stämning som man önskade sig var inte riktigt på samma nivå. Jag hade som dotter velat att tillbringa min tid med mamma och pappa oftare. Mamman och pappan bråkade ofta och mycket. Så länge tillbaka i min barndom kom jag ihåg hur arg min pappa var alltid på min mamma. Pappan var alkoholist och mamman var snäll och mjuk och tog bara emot. Jag lärde mig vid senare år att det tar 2 att bråka annars är det en monolog dvs den ena skriker hela tiden mot den andra. Kommunikationen av något slag har aldrig varit svårt för min del. Mamman hade fått en uppfostran som var med mycket kärlek i huset. Det märktes när jag besökte mormor ofta. Mormor hade sånt tålamod och vi barn gjorde hur mycket dumma saker som helst. Men när hon blev arg då lyssnade vi för då menade hon "business". Farmor besökte oss en gång som jag minns och farfarn fick jag alldrig mötas. Morfar var gammal och jag kom inte ihåg så mycket. För min del tyckte jag det var viktigt att få veta vem min familj var och vem mina kusiner var. Jag fick knappast en chans och få veta de eller de fick inte chansen att lära vem jag var. Tydligen så fanns det bråk bland mammans och pappans syskon som drabbade ven jag och min bror. När man tittar bakåt i retrospekt undrar jag varför blev så dåligt stämning och varför gjorde inget och det för att förbättra situationen. Sedan har upplevt det jag har under mina 32 år ägnar jag mycket tid på att se till allt stämmer och stämning är god i mina relationer.

Frågor som ständigt dyker upp!

Jag måste bara skriva ner mina frågor som dyker upp gång på gång de senaste 10 åren. Jag har dock inte beskrivit hela historien men så här ser det ut:

Måste man vara i en relation för att skaffa barn (tänker känslomässigt dock inte fysiskt)?

Det finns ingen garanti att den man är kär kommer alltid att finnas om man skaffa barn tillsammans då var finns trygghet i det hela?

Om man är klar och redo att skaffa barn men inte har en partner kan man skaffa i alla fall?

Finns det fler i samma situation som vill gärna skaffa barn, känner mogen för att ta hand om ett litet liv men vill ändå ha 2 föräldrar som kan ge barnet det bästa möjliga scenario?

Flera frågor under loppets gång!

Historien börjar nu!

Kan bara börja med att dra en historia bakom mina tanker gällande barn och min sysnsätt. Vid 32 år gammal har jag inte skaffat barn "än" ville jag poängtera. Mitt barndom kan jag tyvärr inte minnas som bästa i hela världen men mamman och pappan alltid fanns vid min sida. Jag är yngst av barnen och jag har en bror som är 7 år äldre. Så tyvärr kan jag säga redan där finns det ett stort problem med syskon som är med stora åldersskillnader. Jag hade alltid längtat efter en yngre syskon eller önskat att jag hade ett syskon närmare min ålder uppåt. Men hej man är glad för den kärnfamiljen man har! Vid 14 års ålder flyttade brorson ut och lämnade mig kvar att bo i ett hus fullt av kaos och gräl. Redan vid tonårsålder ville man bara försvinna under jorden eftersom familjlivet var inte som alla sina kompisars familjlivet där mamman och eller pappan tog sin tid för att vara med sina barn. Min mamman jobbade långa dagar för att försörja oss barn och pappan eftersom hade hade eget företag som han mer eller mindre jobbade väldigt lite. Pappan som hade eget företag kunde jobba max 3 dagar i veckan kanske 4 gånger ibland så hans fanns väldigt ofta. Hade relationen varit toppen hade det varit kul att se sin pappa så ofta men när man växte upp och blev stor förstod man att för alla dagar han var hemma behövde mamman jobba ännu längre och hårdare. Fortsättningen kommer.

Första inlägg i min blogg

Idag startar min blogg för att få prata av mig mina tanker, idér om just barn och skaffa familj och vad det innebär att bilda en familj för mig. Jag hoppas att höra från andra som kanske har samma tanker och eller någon där ute som längtar efter samma sak som mig nämligen bilda en familj! Med sunda inställningar till det hela kanske det finns fler som förstår mig när jag ifrågasätta samhällets syn på kärnfamilj och när är rätt tid och skaffa familj och att man ska vara kär och känna en person i evrigt och vara riktigt säkert den man skaffa familj med. Jag kommer att ifrågasätta alla dessa normer och vad samhället tycker och jämföra med det jag känner innerst inne. Alla har rätt att tycka till och jag är väldigt nyfiken på åsikter, kommentarer osv.