Stämning under min tonårsålder

Stämning som var i min familj och stämning som man önskade sig var inte riktigt på samma nivå. Jag hade som dotter velat att tillbringa min tid med mamma och pappa oftare. Mamman och pappan bråkade ofta och mycket. Så länge tillbaka i min barndom kom jag ihåg hur arg min pappa var alltid på min mamma. Pappan var alkoholist och mamman var snäll och mjuk och tog bara emot. Jag lärde mig vid senare år att det tar 2 att bråka annars är det en monolog dvs den ena skriker hela tiden mot den andra. Kommunikationen av något slag har aldrig varit svårt för min del. Mamman hade fått en uppfostran som var med mycket kärlek i huset. Det märktes när jag besökte mormor ofta. Mormor hade sånt tålamod och vi barn gjorde hur mycket dumma saker som helst. Men när hon blev arg då lyssnade vi för då menade hon "business". Farmor besökte oss en gång som jag minns och farfarn fick jag alldrig mötas. Morfar var gammal och jag kom inte ihåg så mycket. För min del tyckte jag det var viktigt att få veta vem min familj var och vem mina kusiner var. Jag fick knappast en chans och få veta de eller de fick inte chansen att lära vem jag var. Tydligen så fanns det bråk bland mammans och pappans syskon som drabbade ven jag och min bror. När man tittar bakåt i retrospekt undrar jag varför blev så dåligt stämning och varför gjorde inget och det för att förbättra situationen. Sedan har upplevt det jag har under mina 32 år ägnar jag mycket tid på att se till allt stämmer och stämning är god i mina relationer.